Tomtar

Jultomten är inte den enda sortens tomte som finns! I folktron betyder tomte till exempel en annan sak. Tomten var då en slags skuggbonde med övernaturliga krafter som såg till att gården hade lycka med sig. Han antogs ofta vara den förste mannen som odlade upp just den gården, och som inte kommer till ro efter döden, utan hela tiden måste se till "sin" gård. Han visade sig ogärna, men beskrivs som en äldre man och mindre än människor med vitt skägg, gråa kläder och luva. Det var viktigt att vara vänlig mot honom och inte förarga honom på något sätt. Tomten hade ett vresigt temperament och kunde hämnas om man exempelvis misskötte djuren eller behandlade honom respektlöst. Framför allt vakade han över djuren i stall och ladugård.

Som tack för hans arbete gav man tomten en skål gröt. Enligt en senare tradition skulle han vara särskilt förtjust i risgrynsgröt som därför även kallas tomtegröt.

Tomten har en del gemensamt med vättarna. Båda hör till oknyttens skara och just gårdsvätte är ett annat namn för tomten. I de isländska sagorna talas det om landvättar som man inte fick skrämma bort för att lyckan skulle försvinna från bygden, och som med mycket annat i folktron kan man se tomten som en del av den fornnordiska religionen som kvarlevt tillsammans med kristendomen. Den heliga Birgitta varnar på två ställen i sina uppenbarelser för att hedra tomtegudar och liknande varningar utfärdas i äldre predikosamlingar och bibelkommentarer.